↧
-
↧
sacred, holy
I'm a missionary
so here is my confession
it's an obsession
I'm a firm believer
and a warm receiver
and I've made my decision
this is religion, there's no doubt
I'm one of the devout
so here is my confession
it's an obsession
I'm a firm believer
and a warm receiver
and I've made my decision
this is religion, there's no doubt
I'm one of the devout
↧
↧
no hope, no harm, just another false alarm
Morrissey är med mej, och det är väl tur, men inte mindre ensamt.
- Jag har aldrig känt mej såhär ensam!!!!!!
obs! inte sant. Men nästan. Och jag syftar inte till det att min helg tillbringats osynlig i denna lägenhet, det är snarare bara en direkt konsekvens och ett slags skydd, ty det är hemskt att vara bland andra när dom ändå är så långt ifrån. Ni vet när man plötsligt ser på sina vänner och alla har så len hy, rena huvuden och annat som är bra att ha, t ex. betyg, drömmar, nära relationer, roliga historier, självrespekt, festlust, social talang, vanlig talförmåga,
suck. Till slut blir den samlade summan av deras överlägsenhet helt svindlande. Alla är riktiga människor utom jag?!?!?!
alla dom här obarmhärtiga insikterna... hatar nätter... och dagar...
- Jag har aldrig känt mej såhär ensam!!!!!!
obs! inte sant. Men nästan. Och jag syftar inte till det att min helg tillbringats osynlig i denna lägenhet, det är snarare bara en direkt konsekvens och ett slags skydd, ty det är hemskt att vara bland andra när dom ändå är så långt ifrån. Ni vet när man plötsligt ser på sina vänner och alla har så len hy, rena huvuden och annat som är bra att ha, t ex. betyg, drömmar, nära relationer, roliga historier, självrespekt, festlust, social talang, vanlig talförmåga,
suck. Till slut blir den samlade summan av deras överlägsenhet helt svindlande. Alla är riktiga människor utom jag?!?!?!
alla dom här obarmhärtiga insikterna... hatar nätter... och dagar...
Och nu sitter jag och stirrar på skärmen som är irriterande vit och tom i kontrast till mitt mörka och fulla huvud. Alla meningar är färdiga för jag har skrivit därinne (i huvudet) i flera dygn, i samma takt som när jag var liten och antecknade allting jag såg, hjärnan rasslade i alla rum, såg allting i skrift. Sakni sakni. Men nu vill min arma adhd-hjärna sprängas för jag kommer aldrig att hinna ikapp det här på papper. Varför finns det ingen direkt tråd mellan hjärnan och skärmen så händerna slipper slita... jag hinner inte... jag är helt överhettad... Det är så mycket kris i mitt liv. Verkliga, overkliga och jätteytliga. Jag blir till exempel kallad "poptjej" oroväckande ofta nu för tiden -----> stilkris! Gretas råd är
• Ingen lugg
• Inga naturmaterial
tack tack, är det nån mer som har en synpunkt? Hur ska jag bära mej åt och vad ska jag klä på mej för att det ska synas exakt att jag tycker om Olle Ljungström, Current 93, The Lonely Shepherd, kaneltuggummin och gin?... vill gärna skylta med politisk färg - nä, NYANS, och sexuell läggning också. Inte riskera att nån ser något annat än precis vad jag är. Skoja bara, det enda jag vill slippa är att bli refererad till som "poptjejen". Jag får panik! Kanske en knäpp panik, det är bara ett oskyldigt ord, men jag känner mej så sårad och missförstådd varje gång...
haha näää, tro nu inte att detta är det största problemet i mitt liv, men det kan gärna få stjäla fokus från somligt annat värre och mäktigare och myndighetigare:
Hej Björk... var det så du hette?
slappt, uppgivet handslag
Jag kan läsa i mina papper att du just nu går på FILUR, det är väl toppen, där är dom väl snälla
lägger huvudet på sned och plirar med små grisögon, väntar inte på svar
Du vet väl att du parallellt med det ska söka minst 10 jobb om dagen som du redovisar för oss i månadsskiftet, du hämtar blanketten i receptionen och ansvarar för att den kommer in i tid och så glömmer du inte att meddela Försäkringskassan, eller hur?
blink blink
Bra, då så, nu är det lång kö så jag hinner inte med dej mer - om du har nån fråga kan du väl mejla din handläggare... även fast du aldrig träffat honom och han inte heller har tid att svara på mejl, äsch, ut med dej nu, in med nästa! Häpp häpp!
SLUTA BEHANDLA MEJ SOM OM JAG VAR EN LITEN KORKAD BEBIS OCH SAMTIDIGT TUNG SAMHÄLLSBÖRDA INNAN JAG RÅKAR LEVA UPP TILL DETTA OCH SKJUTA OSS BÅDA
Min teori är att de som jobbar på arbetsförmedlingen är personer som själva varit arbetssökande i trettio år... satans dåliga på handslag och värdighet. Det sorgliga är att jag börjat gå på det. Att jag är till salu till vilket pris som helst. Och att jag blivit totalt okritisk till systemet och övertygad om min egen skuld, tills jag gråter ut inför en vän som säger
men hallå Björk hör du inte vad du säger
och skakar min axel och min världsbild och så hittar jag hem igen. Ett tag.
Jag är så trött på Lära känna-lekar i lysrörsljus! (ja men Björk vad tänkte du dej? Att du bara kunde lära kännas i mörka sammetssalonger, att livet skulle utspela sej i rökiga källare? Stoppa upp dina indieideal i röven... såhär är livet, ljust så smutsen syns, ofrivilligt umgänge, lär dej, anpassa dej, please...)
blabla bla bla bla
"100 nyanser av Ledsen", samlade blogginlägg av Björk Mirjamsdotter.
Det är populärt att skriva tröstande brev till sitt yngre jag där man berättar om hur kul allting blev till slut. Jag är ledsen men min bästa tid är definitivt över, och det utan att ha varit bäst alls.
Till Björk 12 år:
hello lilla hybrisälskling. Passa på att skriva innan du lär dej vad prestationsångest och pretentiös och Flashback betyder, innan Aftonbladet-rubriker sätter sej i fingrarna på dej. Du är inget underbarn nu och inte sen. Tro aldrig på det. Men skriv dina dikter och stirra på mamma och pappas kramar för det är bara några månader kvar tills dom börjar hata varann våldsammare och blodigare än någonsin och sedan aldrig ses igen.
Allting som du drömmer om kommer att dröja länge... nä, jag menar: det kommer aldrig att slå in. Kul att du får löften om bokkontrakt nu men jag kan avslöja att du aldrig blir utgiven för du blir bara ängsligare med åren. Det känns alldeles för sorgligt att behöva berätta det här för dej... du kommer i och för sej så småningom att bo på Söder och dricka vin med dina kompisar eller vad det var för fåfäng fjantig fantasi du formulerade för journalisterna, men det är ingenting som får ditt liv att gå runt. Nä, ärligt talat är jag bara fett avundsjuk på dej för att du är så hyllad och kramad och liten och ovåldtagen och har råd att stanna hemma från skolan och må dåligt i lugn och ro och jag vet att det är taskigt för tolv är den ensammaste åldern som finns och du har ingen makt över ditt liv... förlåt för att jag inte har nånting tröstande att säga om framtiden... det är inte ditt fel men du går en olycklig framtid till mötes
• Ingen lugg
• Inga naturmaterial
tack tack, är det nån mer som har en synpunkt? Hur ska jag bära mej åt och vad ska jag klä på mej för att det ska synas exakt att jag tycker om Olle Ljungström, Current 93, The Lonely Shepherd, kaneltuggummin och gin?... vill gärna skylta med politisk färg - nä, NYANS, och sexuell läggning också. Inte riskera att nån ser något annat än precis vad jag är. Skoja bara, det enda jag vill slippa är att bli refererad till som "poptjejen". Jag får panik! Kanske en knäpp panik, det är bara ett oskyldigt ord, men jag känner mej så sårad och missförstådd varje gång...
haha näää, tro nu inte att detta är det största problemet i mitt liv, men det kan gärna få stjäla fokus från somligt annat värre och mäktigare och myndighetigare:
Hej Björk... var det så du hette?
slappt, uppgivet handslag
Jag kan läsa i mina papper att du just nu går på FILUR, det är väl toppen, där är dom väl snälla
lägger huvudet på sned och plirar med små grisögon, väntar inte på svar
Du vet väl att du parallellt med det ska söka minst 10 jobb om dagen som du redovisar för oss i månadsskiftet, du hämtar blanketten i receptionen och ansvarar för att den kommer in i tid och så glömmer du inte att meddela Försäkringskassan, eller hur?
blink blink
Bra, då så, nu är det lång kö så jag hinner inte med dej mer - om du har nån fråga kan du väl mejla din handläggare... även fast du aldrig träffat honom och han inte heller har tid att svara på mejl, äsch, ut med dej nu, in med nästa! Häpp häpp!
SLUTA BEHANDLA MEJ SOM OM JAG VAR EN LITEN KORKAD BEBIS OCH SAMTIDIGT TUNG SAMHÄLLSBÖRDA INNAN JAG RÅKAR LEVA UPP TILL DETTA OCH SKJUTA OSS BÅDA
Min teori är att de som jobbar på arbetsförmedlingen är personer som själva varit arbetssökande i trettio år... satans dåliga på handslag och värdighet. Det sorgliga är att jag börjat gå på det. Att jag är till salu till vilket pris som helst. Och att jag blivit totalt okritisk till systemet och övertygad om min egen skuld, tills jag gråter ut inför en vän som säger
men hallå Björk hör du inte vad du säger
och skakar min axel och min världsbild och så hittar jag hem igen. Ett tag.
Jag är så trött på Lära känna-lekar i lysrörsljus! (ja men Björk vad tänkte du dej? Att du bara kunde lära kännas i mörka sammetssalonger, att livet skulle utspela sej i rökiga källare? Stoppa upp dina indieideal i röven... såhär är livet, ljust så smutsen syns, ofrivilligt umgänge, lär dej, anpassa dej, please...)
blabla bla bla bla
"100 nyanser av Ledsen", samlade blogginlägg av Björk Mirjamsdotter.
Det är populärt att skriva tröstande brev till sitt yngre jag där man berättar om hur kul allting blev till slut. Jag är ledsen men min bästa tid är definitivt över, och det utan att ha varit bäst alls.
Till Björk 12 år:
hello lilla hybrisälskling. Passa på att skriva innan du lär dej vad prestationsångest och pretentiös och Flashback betyder, innan Aftonbladet-rubriker sätter sej i fingrarna på dej. Du är inget underbarn nu och inte sen. Tro aldrig på det. Men skriv dina dikter och stirra på mamma och pappas kramar för det är bara några månader kvar tills dom börjar hata varann våldsammare och blodigare än någonsin och sedan aldrig ses igen.
Allting som du drömmer om kommer att dröja länge... nä, jag menar: det kommer aldrig att slå in. Kul att du får löften om bokkontrakt nu men jag kan avslöja att du aldrig blir utgiven för du blir bara ängsligare med åren. Det känns alldeles för sorgligt att behöva berätta det här för dej... du kommer i och för sej så småningom att bo på Söder och dricka vin med dina kompisar eller vad det var för fåfäng fjantig fantasi du formulerade för journalisterna, men det är ingenting som får ditt liv att gå runt. Nä, ärligt talat är jag bara fett avundsjuk på dej för att du är så hyllad och kramad och liten och ovåldtagen och har råd att stanna hemma från skolan och må dåligt i lugn och ro och jag vet att det är taskigt för tolv är den ensammaste åldern som finns och du har ingen makt över ditt liv... förlåt för att jag inte har nånting tröstande att säga om framtiden... det är inte ditt fel men du går en olycklig framtid till mötes
Och mitt tonårstimglas stirrar på mej i mörkret om nätterna, undrar med väsande röst varför jag inte är ute och roar mej; fixar minnen till min framtid, och jag har ingenting att säga till mitt försvar.
Jag har flyttat själv till Stockholm och varit ung och blivit försörjd och bott på Mariatorget och fått roliga jobb utan att be om dom och denna tid är snart över och jag hade inte vett att tycka om det eller trivas och det stressar mej som satan eftersom jag vet att det borde stressa mej som satan.
Jag förstår inte var allas motorer kommer ifrån? Hur kan man orka va ute kväll efter kväll med förnedring och kontakt och känslor och shoreline och hud och roller och spel, ta mej till havet, ta mej härifrån, ta mej av daga, tack. Det är inte för mej. Jag tycker att Stockholm är världens vackraste stad, speciellt från Mariaberget när jag är ensam, speciellt i skymning, speciellt om våren. Men jag kan inte göra något mer av det här. Jag kan inte ta tillvara på, jag fattar inte vad det är som ska ta tillvaras på. Jag hatar att Stockholm känns som ett hemligt låst förlovat land dit jag inte har tillträde och att det enda som håller mej kvar just nu är att jag inte vågar flytta härifrån i rädsla att aldrig kunna återvända eftersom att bostadsmarknaden är... ett mörkt orättvist hål.
Om framtiden: som bekant är det enda jag vill med att bli vuxen att bli mamma, men även om jag skulle få ett barn, vilket inte kommer hända vilket är lika bra för barnet förtjänar minst en till förälder och det kommer jag inte att klara av, nå, även om jag genom ett mirakel får ett barn kommer jag alltid ha äckliga ärr kroppen runt, inte förenligt med tryggt moderskap, jag kommer liksom inte att bli magiskt stabil, jag förtjänar inga barn, jag kan ingenting, jag är outbildad och har femton hemliga fobier och den här insikten gör mej så jävla ledsen och uppgiven. Framförallt är jag så jävla trött på mej själv. Att skaffa barn är väl ändå att bestämma sej för att aldrig råka ta sitt liv... Och oavsett barn eller inte får man inte dö med flit! Jag vet. Man har kostat så mycket pengar och har alla förutsättningar att börja må bra igen och lever i världens lyxigaste lyckligaste kalasland (.....) och skulle sabba sin mammas liv osv osv osv
Att leva = skuld, tusen sätt att göra fel på. Att dö = skuld, man hinner aldrig sona sina brott eller betala tillbaka.
Gud Björk om du kunde sluta ta dej själv på ett sånt skräckinjagande stort allvar?!
... men ibland gör jag ju det. Slappnar av, tatuerar knogarna, skämtar bort varje vän, "hoppsan".
Det är svårt att gå när man hatar sej så här mycket.
Jag har flyttat själv till Stockholm och varit ung och blivit försörjd och bott på Mariatorget och fått roliga jobb utan att be om dom och denna tid är snart över och jag hade inte vett att tycka om det eller trivas och det stressar mej som satan eftersom jag vet att det borde stressa mej som satan.
Jag förstår inte var allas motorer kommer ifrån? Hur kan man orka va ute kväll efter kväll med förnedring och kontakt och känslor och shoreline och hud och roller och spel, ta mej till havet, ta mej härifrån, ta mej av daga, tack. Det är inte för mej. Jag tycker att Stockholm är världens vackraste stad, speciellt från Mariaberget när jag är ensam, speciellt i skymning, speciellt om våren. Men jag kan inte göra något mer av det här. Jag kan inte ta tillvara på, jag fattar inte vad det är som ska ta tillvaras på. Jag hatar att Stockholm känns som ett hemligt låst förlovat land dit jag inte har tillträde och att det enda som håller mej kvar just nu är att jag inte vågar flytta härifrån i rädsla att aldrig kunna återvända eftersom att bostadsmarknaden är... ett mörkt orättvist hål.
Om framtiden: som bekant är det enda jag vill med att bli vuxen att bli mamma, men även om jag skulle få ett barn, vilket inte kommer hända vilket är lika bra för barnet förtjänar minst en till förälder och det kommer jag inte att klara av, nå, även om jag genom ett mirakel får ett barn kommer jag alltid ha äckliga ärr kroppen runt, inte förenligt med tryggt moderskap, jag kommer liksom inte att bli magiskt stabil, jag förtjänar inga barn, jag kan ingenting, jag är outbildad och har femton hemliga fobier och den här insikten gör mej så jävla ledsen och uppgiven. Framförallt är jag så jävla trött på mej själv. Att skaffa barn är väl ändå att bestämma sej för att aldrig råka ta sitt liv... Och oavsett barn eller inte får man inte dö med flit! Jag vet. Man har kostat så mycket pengar och har alla förutsättningar att börja må bra igen och lever i världens lyxigaste lyckligaste kalasland (.....) och skulle sabba sin mammas liv osv osv osv
Att leva = skuld, tusen sätt att göra fel på. Att dö = skuld, man hinner aldrig sona sina brott eller betala tillbaka.
Gud Björk om du kunde sluta ta dej själv på ett sånt skräckinjagande stort allvar?!
... men ibland gör jag ju det. Slappnar av, tatuerar knogarna, skämtar bort varje vän, "hoppsan".
Det är svårt att gå när man hatar sej så här mycket.
↧
vi som lever är bara de döda på semester, nån sorts sommargäster
Hello friends
... jag har ingenting att säga men måste spola över med vad som helst, bara det där hemska ömkansinlägget slipper ligga överst och sticka i ögat. Kan passa på att säga detta: tack för alla ovanligt snälla saker som ni sa. Det är faktiskt alldeles otroligt fint. Svårt att tacka, det är lite äckligt med ord, önskar jag kunde se er i ögonen istället.
Och februari håller på och håller på och håller på... det är mörkt och kallt och blöta buffalos och sura miner och jag muttrar runt med Eminem. Att vintern ska ha sån här makt över allas äventyrslust är inte rimligt. Den bara tuggar på samma fucking macka, vill smälla den på käften, att smulorna ska spruta över bordet, nånting ska börja blöda, vill spränga mej och tända eld på snön tills syrenerna blixtrar och blommar och allting KÄNNSssss igen
Kontakt till vad pris som helst, eller hur
beundra mej
i brist därpå avsky mej
förakta mej
vad som helst
vad som helst
vad som helst
![]()
Jag har väl inte bloggpresenterat min tatuering... här är den! Gjorde den på undergångsdagen i december, så den är två månader nu och ganska svag i färgen efter kass läkning, men skitfin. Har också gjort andra saker:
![]()
![]()
![]()
... jag har ingenting att säga men måste spola över med vad som helst, bara det där hemska ömkansinlägget slipper ligga överst och sticka i ögat. Kan passa på att säga detta: tack för alla ovanligt snälla saker som ni sa. Det är faktiskt alldeles otroligt fint. Svårt att tacka, det är lite äckligt med ord, önskar jag kunde se er i ögonen istället.
Och februari håller på och håller på och håller på... det är mörkt och kallt och blöta buffalos och sura miner och jag muttrar runt med Eminem. Att vintern ska ha sån här makt över allas äventyrslust är inte rimligt. Den bara tuggar på samma fucking macka, vill smälla den på käften, att smulorna ska spruta över bordet, nånting ska börja blöda, vill spränga mej och tända eld på snön tills syrenerna blixtrar och blommar och allting KÄNNSssss igen
Kontakt till vad pris som helst, eller hur
beundra mej
i brist därpå avsky mej
förakta mej
vad som helst
vad som helst
vad som helst
Jag har väl inte bloggpresenterat min tatuering... här är den! Gjorde den på undergångsdagen i december, så den är två månader nu och ganska svag i färgen efter kass läkning, men skitfin. Har också gjort andra saker:
Kan ni inte fortsätta prata... hur mår ni? Hur är det i era huvuden och städer och vintrar?
KRAM /Björk.
↧
you'll be given love, you'll be taken care of, you'll be given love, you have to trust it
Kom precis hem från Dramaten, som är min älsklingsplats, det kan inte hjälpas. Så mycket guld... så mycket pärlhalsband och parfym. Overkligt ställe. Älskar allting som är overkligt. Ridåer och rika vin-i-pausen-vuxna. Vuxna är: det finaste jag vet. Såg Farliga förbindelser, tack till Olivia som är min teaterkompanjon och trollar fram biljetter jämt... själv låg hon och kved i mitt knä under hela andra stackars akten. Jonas Malmsjö är sannerligen inte den finaste jag vet... inte Adam Pålsson heller... gud vad han tycker att han är gullig.
Livia Millhagen däremot. Och Olivia. Och Olivias farmor. Och Stockholm på hemvägen längs med vattnet, världens vackraste vatten, jag hann lyssna på All is full of love 11 gånger, i den ryms minnen till exempel från en augustinatt på Skeppsholmen i somras och en nyårstryckare i gryningen med Viktor. Ändå är den inte alls en nostalgisk hake! Bara... uppvärmd.
Det är märkligt med livets magiska förmåga att begripa när det verkligen är nog och nånting måste hända; nån vind måste vända. Så många räddningar i precis rätt sekund... fast jag vill egentligen inte ge livet nån ära för det! Det är ju jag. Som livar upp mej. Som smiter in på grammisgalor eller köper ett roligt snus till helgen. Jag är inte så svår att roa. Till trötta kärleksförhållanden brukar ju tipsas att göra nånting nytt, jag applicerar det på min relation med mej med. Jag behöver va i ny miljö och känna ny smak och 2013 har varit bra på det. Nej, nu gav jag "2013" ära för det också. Det är varken "livet" eller "2013", det är jag! Björk Superstar. Att bli äldre är snällt i nån liten bemärkelse ändå. Man kommer sej liksom närmre. Och jag älskar nya saker men har också fler och fler goda traditioner. Kvällsdiska för dagen efter's skull och aldrig dricka morgonkaffe ur nåt annat än den finaste koppen istället för att "spara" på den. Ja jag är lite präktig men det är ju jag som tar hand om mej så det är nödvändigt. Andra goda traditioner: sitta på 44:an varje fredagseftermiddag och dricka mycket kaffe och dansa hem alldeles matt och pirrig uppför Götgatsbacken, råka ramla in på Emmaus och köpa fredagspresent, t ex. genomskinlig t-shirt för 10 kronor. Idag: en drinkbok och brevpapper. Bravo.
Greta sa såhär häromnatten, att det kändes som att vi var med i en Xavier Dolan-film, och det var sant. Och jag har nog ett jobb snart. Och en vår. Snart kan man vara barfota på berg och klippor. Och ha sin filmkamera i fickan och dricka sambuca och prosecco och sitta på Västerbron när solen går upp och stirra på himlen och lära känna en ny person och överraska sej varje dag. Om ni är trötta på er måste ni inte fortsätta vara samma! Livet är, som Maj sa, en improvisationsteater... det utnyttjar man för sällan asså.
I mej nu: ♥ Stockholm att promenera ensam i (... vädja inte åt mej att sluta med min älsklingsaktivitet. Våldtäktsmän ska sluta. Gatorna och gränderna och nätterna är mina. Alla klockslag, varje veckodag! Jag ska aldrig sluta om jag så ska gå ihjäl mej. Och med "jag" menar jag VI) ♥ Amina, vatten, teater, nätter, allting
all
is
full
of
love
you have to trust it
↧
↧
I am La Camilla and I RULE THE WORLD
♥ det har varit en svettig och kär och väldigt besviken kväll
↧
allt är bara en teater, snart är den slut, håll ut
Jag har typ 37% outspädd ångest i blodet. Darrande underläpp. Blinkar i alla rum. Får hålla mej från att sätta mej i knäet på första bästa famn på tunnelbanan i jakt på: kram, kontakt, kärlek
och denna sociala kramdesperation är så olik mej, men jag känner att om jag blir ensam kommer jag kanske att drunkna i gråt. Och jag vill inte drunkna i gråt! Dessutom finns det mycket som är strålande också, låt mej leka Mia Törnblom för att hålla tårarna stångna, woho, "pepplista" ♥ gulliga personer som kommer fram på gatan eller i klubbdimman och säger hej och andra snälla saker ♥ rymma till helsingborg ♥ prata queerbegrepp med pappa på dansk pub ♥ åka båt med mycket sol i ögonen ♥ Arlandas hemstämning ♥ motorvägsmörker tidigt på morgonen ♥ hotell som det spökar på ♥ fantastiska friends ♥ kärleksbrev ♥
puh
jaha
NU DÅ
oroväckande många av mina intressen handlar om flykt och rymma. Älskar ju till exempel: främlingar, flygplatser, gin & tonic, Dramaten, önskelistor, film och hav och utsikt och 90-talstidningar och vad-som-helst utom det som är verkligt och nära. Finns det nånting som man kan vara alldeles närvarande och samtidigt trivas i? Jag är skeptisk...
Fler skeptiska saker: blogga. När denna blogg fortfarande fyllde nån funktion levde jag så mycket inuti mitt huvud och ganska lite utanför det, och nu är det ombytta roller och blanka ark, jag har nog blivit dum i huvudet, stum i händerna, jag vet inte hur man skriver om vad man *gör*, jag vill inte skriva om alkohol och jag vågar inte skriva om arbetsförmedlingen och jag kan inte ta hänsyn till alla nya känsliga omständigheter. Således bättre att hålla tyst... men jag vill så gärna skriva...! Och skrika! Och få respons! Och kramar och pussar och rosor! Samspel, interaktion, gruppövning, ögonkontakt, jag kan inte få nog
okej Björk, har du någon mer meningslös känsloinformation att hämta ur din förkrympta lilla hjärna eller räcker det för dagen
![]()
och denna sociala kramdesperation är så olik mej, men jag känner att om jag blir ensam kommer jag kanske att drunkna i gråt. Och jag vill inte drunkna i gråt! Dessutom finns det mycket som är strålande också, låt mej leka Mia Törnblom för att hålla tårarna stångna, woho, "pepplista" ♥ gulliga personer som kommer fram på gatan eller i klubbdimman och säger hej och andra snälla saker ♥ rymma till helsingborg ♥ prata queerbegrepp med pappa på dansk pub ♥ åka båt med mycket sol i ögonen ♥ Arlandas hemstämning ♥ motorvägsmörker tidigt på morgonen ♥ hotell som det spökar på ♥ fantastiska friends ♥ kärleksbrev ♥
puh
jaha
NU DÅ
oroväckande många av mina intressen handlar om flykt och rymma. Älskar ju till exempel: främlingar, flygplatser, gin & tonic, Dramaten, önskelistor, film och hav och utsikt och 90-talstidningar och vad-som-helst utom det som är verkligt och nära. Finns det nånting som man kan vara alldeles närvarande och samtidigt trivas i? Jag är skeptisk...
Fler skeptiska saker: blogga. När denna blogg fortfarande fyllde nån funktion levde jag så mycket inuti mitt huvud och ganska lite utanför det, och nu är det ombytta roller och blanka ark, jag har nog blivit dum i huvudet, stum i händerna, jag vet inte hur man skriver om vad man *gör*, jag vill inte skriva om alkohol och jag vågar inte skriva om arbetsförmedlingen och jag kan inte ta hänsyn till alla nya känsliga omständigheter. Således bättre att hålla tyst... men jag vill så gärna skriva...! Och skrika! Och få respons! Och kramar och pussar och rosor! Samspel, interaktion, gruppövning, ögonkontakt, jag kan inte få nog
okej Björk, har du någon mer meningslös känsloinformation att hämta ur din förkrympta lilla hjärna eller räcker det för dagen
↧
money success fame glamour
hallå där! varför hindrar ni mej inte från att spåra ur såhär? vet ni vilket ord jag använde i förra inlägget... det smärtar att behöva upprepa det, men jag skrev "klubbdimman". HA HA HA HA Aaa aaaj mina ögon svider...
ni får inte låta det här fortskrida
mitt ordförråd har alldeles tappat andan på sistone... jag säger så korkade och gamla saker, svänger mej med "hippa" uttryck som får hela rummet att tystna nervöst, munnen hinner före hjärnan hela tiden, på internet kan en ju åtminstone redigera och radera och trixa, men det som jag har sagt inför fysiska åhörare kommer mina kompisar att håna mej för i evig framtid... jag är bekymrad och skäms och det matchar illa med min nya kontaktdesperation, jag tror nämligen att jag tyvärr tänker fortsätta prata ändå, men klubbdimma ska jag iallafall aldrig någonsin varken skriva eller säga igen
:(
ni får inte låta det här fortskrida
mitt ordförråd har alldeles tappat andan på sistone... jag säger så korkade och gamla saker, svänger mej med "hippa" uttryck som får hela rummet att tystna nervöst, munnen hinner före hjärnan hela tiden, på internet kan en ju åtminstone redigera och radera och trixa, men det som jag har sagt inför fysiska åhörare kommer mina kompisar att håna mej för i evig framtid... jag är bekymrad och skäms och det matchar illa med min nya kontaktdesperation, jag tror nämligen att jag tyvärr tänker fortsätta prata ändå, men klubbdimma ska jag iallafall aldrig någonsin varken skriva eller säga igen
:(
↧
my army of lovers
Hej under solen
kan det sluta handla om mej och min himla ängslighet nu? Ja det kan det. Fördjupa er i det här istället:
kan det sluta handla om mej och min himla ängslighet nu? Ja det kan det. Fördjupa er i det här istället:
Min guldiga lillebror. Jag skulle kunna rabbla samma saker som jag alltid säger om honom, om hur rakryggad och ärlig och nördig och nyfiken och rolig och kärleksfull blablabla han är. Men det vore en repris. Läs honom.
♥ TYRA BLOMSTER ♥
kolla på detta magiska avsnitt till att börja med. Hon är min nyaste idol. Samtidigt är det så mycket sorglig igenkänning och saknad, för tretton-fjortonåringar är ju bevisligen äktast och bäst. Tänkiga och coola utan gränser och grindar. Vad är det som klampar in och händer sen och plattar till? Hoppas att det aldrig behöver drabba Tyra. Hon är en sån sällsynt star...! Wow.
som plötsligt bloggar igen och som jag ska få möta i Göteborg imorgon för att se och fira...
♥ MAKTHAVERSKAN ♥
... som släppt sin nya skiva äntligen. Den är perfekt. Här <----- som en vårpresent.
Så, trevlig helg, hångla och skåla och demonstrera!
↧
↧
____________________________
och så ber jag om bekräftelse
på mina bara knän
på facebook och alla andra forum
det finns så många möjligheter
så många ställen att samla followers
och när jag får den blir jag satans irriterad
och föraktar alla som sa nånting snällt
det finns inget sätt att göra mej nöjd
LOG OUT
på mina bara knän
på facebook och alla andra forum
det finns så många möjligheter
så många ställen att samla followers
och när jag får den blir jag satans irriterad
och föraktar alla som sa nånting snällt
det finns inget sätt att göra mej nöjd
LOG OUT
↧
mitt liv ömsar skinn, jag kan inte skriva, här är nåt annat:
↧
Bechdel-betyg på Björk: ssssämst
I arga mejl som jag får ibland beskylls jag ofta för att vara en hemsk manshatare... vilket är ett stort missförstånd, så jag tänkte att vi tillsammans kunde undersöka saken, vi kan börja med mitt hem, med mina väggar:
![]()
börjar bra med världens finaste tjej i hallen, men det urartar snabbt...:
![]()
5 stycken Olle Ljungström i oblygt format är det första man ser när man kliver in, hej
![]()
jaha vad är detta? The cure = män, Depeche Mode = män, D.A.F. = män, Lustans Lakejer = män, Reeperbahn = män. Sammantaget: en svimfärdig mängd män
![]()
Rolf må vara fin och en sann idol men han är också en man
![]()
en kille till
![]()
jag vill inte dra in Fredrik Strage i detta... men han förekommer till och med dubbelt:
![]()
varför har jag inga ljuslyktor med fina tjejer på+!???!? FINNS DET INGA FINA TJEJER
(jo)
![]()
![]()
män män män män män i stor och nästan skamlös majoritet
och vänta, förresten, här har jag en tjej, men hon är ingen idol, hon är bara fin, ett äkta objekt:
![]()
tyvärr alltså, men jag hatar inte män, jag konsumerar män och jag dyrkar män och jag hänger upp män på väggarna och jag drömmer inte om att skjuta alla män, bara vissa. Fortsätt kritisera mej för att jag är ett prettoäckel och ful och deppig, men att jag skulle vara nån slags farlig manshatare, det är inte sant, jag är oroväckande mycket motsatsen, en motsyster, och det ska jag ta itu med i första hand. Byta ut skivorna ovanför sängen kan va en början... nu! Hello Nina Hagen och Miss Kittin
uppdatering 23:28
under dagen har jag upptäckt fler och fler "glömda" män: Violator ovanför teven, en stor Palme-plansch i badrummet, ytterligare en Olletavla i köket... detta inlägg är tyvärr inte överdrivet alltså.
sorgsen hälsning
/patriarkatets lilla skyddsängel... utsänd att sprida, hylla och försvara män i alla diskussioner och rum
börjar bra med världens finaste tjej i hallen, men det urartar snabbt...:
5 stycken Olle Ljungström i oblygt format är det första man ser när man kliver in, hej
jaha vad är detta? The cure = män, Depeche Mode = män, D.A.F. = män, Lustans Lakejer = män, Reeperbahn = män. Sammantaget: en svimfärdig mängd män
Rolf må vara fin och en sann idol men han är också en man
en kille till
jag vill inte dra in Fredrik Strage i detta... men han förekommer till och med dubbelt:
varför har jag inga ljuslyktor med fina tjejer på+!???!? FINNS DET INGA FINA TJEJER
(jo)
och det kanske fortfarande inte är motsats till manshat, det kanske tvärtom är typisk objektifiering, men vi kan fortsätta till min bokhylla
till mina filmer och skivor och spellistor
till mitt hjärta
till mina dagliga kompissamtal
till mina filmer och skivor och spellistor
till mitt hjärta
till mina dagliga kompissamtal
och vänta, förresten, här har jag en tjej, men hon är ingen idol, hon är bara fin, ett äkta objekt:
tyvärr alltså, men jag hatar inte män, jag konsumerar män och jag dyrkar män och jag hänger upp män på väggarna och jag drömmer inte om att skjuta alla män, bara vissa. Fortsätt kritisera mej för att jag är ett prettoäckel och ful och deppig, men att jag skulle vara nån slags farlig manshatare, det är inte sant, jag är oroväckande mycket motsatsen, en motsyster, och det ska jag ta itu med i första hand. Byta ut skivorna ovanför sängen kan va en början... nu! Hello Nina Hagen och Miss Kittin
uppdatering 23:28
under dagen har jag upptäckt fler och fler "glömda" män: Violator ovanför teven, en stor Palme-plansch i badrummet, ytterligare en Olletavla i köket... detta inlägg är tyvärr inte överdrivet alltså.
sorgsen hälsning
/patriarkatets lilla skyddsängel... utsänd att sprida, hylla och försvara män i alla diskussioner och rum
↧
om sol och sånt
Just nu är jag totalt uppfylld av människors vänlighet; alla ser ut som solar och jag vill kramas och ringa alla gamla vänner och lära känna hundra nya och sätta mej i främlingars knän och verkligen aldrig lägga mej, inte gå miste om en enda social sekund
ärligt talat! Varför känner JAG alla världens finaste människor? Ett fantastiskt systemfel, hoppas ingen upptäcker det, såhär kan jag fortsätta ha det
Men igår kände jag mej ändå som ett stort BLÄ till mänskligheten när det var Depechekväll på Kolingsborg för att fira nya (fina fina fantastiska) skivan och dom plötsligt utan att varna spelade Stripped (...!) och alla runt omkring stank öl och hade fula tröjor och log som om dom inte var drabbade alls (mycket väl illustrerat av Stella) och jag grät i ett hörn och klump i magen och hem- och bortlängtan i halsen. Ja jag är en känslig själ men det vet jag ju så varför fortsätter jag gå på såna dansgolvstillställningar och sprida min sura aura...? Inte igen!
Men helgen har varit fin i massa andra avseenden som det tyvärr är för sent för att skriva om, jag ska väl ändå till jobbet imorgon - ja, ett jobb. Mer om det vid tillfälle. Mer om allt vid tillfälle. Mer av allt! Mer mer mer mer
puss till livet från mej, hej
ärligt talat! Varför känner JAG alla världens finaste människor? Ett fantastiskt systemfel, hoppas ingen upptäcker det, såhär kan jag fortsätta ha det
Men igår kände jag mej ändå som ett stort BLÄ till mänskligheten när det var Depechekväll på Kolingsborg för att fira nya (fina fina fantastiska) skivan och dom plötsligt utan att varna spelade Stripped (...!) och alla runt omkring stank öl och hade fula tröjor och log som om dom inte var drabbade alls (mycket väl illustrerat av Stella) och jag grät i ett hörn och klump i magen och hem- och bortlängtan i halsen. Ja jag är en känslig själ men det vet jag ju så varför fortsätter jag gå på såna dansgolvstillställningar och sprida min sura aura...? Inte igen!
Men helgen har varit fin i massa andra avseenden som det tyvärr är för sent för att skriva om, jag ska väl ändå till jobbet imorgon - ja, ett jobb. Mer om det vid tillfälle. Mer om allt vid tillfälle. Mer av allt! Mer mer mer mer
puss till livet från mej, hej
↧
↧
det finaste jag vet idag
↧
someone to hear your prayers, someone who's there
varför har jag blivit en sån högtidshetsare? inte så indie (- men sen när är jag "indie"), men det känns i alla fall ovanligt trist att vara ensam med sitt tomma kylskåp en långfredag som denna. jag har väl aldrig firat påsk i sundsvall! vi har aldrig ätit "påskmiddag"! vad är det egentligen jag saknar?
jag saknar andy. jag vill dricka äggtoddy med honom. och påskmust och sprit och lyssna på personal jesus på högsta volym. ta en kvällspromenad. grusigt och mörkt. vingla till. stjäla några påskliljor på vägen hem. ligga på golvet och känna depeche i hela kroppen. jag saknar andy och jag saknar sandviken och jag saknar förra våren
plats för sentimental snyftning
nå, ha en synthig påsk
/Björk.
jag saknar andy. jag vill dricka äggtoddy med honom. och påskmust och sprit och lyssna på personal jesus på högsta volym. ta en kvällspromenad. grusigt och mörkt. vingla till. stjäla några påskliljor på vägen hem. ligga på golvet och känna depeche i hela kroppen. jag saknar andy och jag saknar sandviken och jag saknar förra våren
plats för sentimental snyftning
nå, ha en synthig påsk
/Björk.
↧
glassuppror!
Lystring glasslovers! Pressbyrån har nån frestande Halva Priset-rea på alla GB-glassar den här veckan, och det är lätt att låta sej dras med när det är början på april och man slutar jobba halv nio och vill sitta på tågperrongen och stirra ut i skymningen och leka att det är vår en stund... ackompanjerad av Olles nya dansbandsskiva och en liten gullig ice cream i näven... men tyvärr säljer inte GB någon ice cream, dom säljer luft och gift och ondska. Jag har ändå av någon glassbesatt anledning smakat många nyheter, man kan ju inte avfärda nåt man inte testat, osv, men ta till exempel deras så kallade popcornglass. Alltså, jag ÄLSKAR popcornglass. Salta popcorn och mjuk glass och cool kolasås i uuuunderbar förening.... men hur många popcorn innehåller denna glass? NOLL. Däremot "rispuffar". Ett äkta lurendrejeri. Asså, innehållsförteckningen är som en hel liten skräcknovell;
Skummjölk, socker, vegetabiliskt fett, vetemjöl, glukos-fruktossirap, glukossirap, karamelliserat socker, fettreducerat kakaopulver, kakaosmör, vasslepulver, rismjöl, helmjölkspulver, potatismjöl, emulgeringsmedel (mono- och diglycerider av vegetabiliska fettsyror, solroslecitin, ammoniumfosfatider, polyglycerolpolyricinoleat), salt, stabiliseringsmedel (natriumalginat), vetefiber, skummjölkspulver, maltodextrin, arom, vetestärkelse,
maltextrakt (från korn), ytbehandlingsmedel (gummi arabicum, shellack), surhetsreglerande medel (citronsyra).
Eh... "glass"...
Deras nya Marabouglass var för det första pytteliten och för det andra fejkat vaniljprickig, ett fult trick, den smakade inte vanilj, den smakade luft och lögn. Innanför ett förvisso gott, men tunt, chokladskal. Créme Brûlée-magnumnyheten är en stor skam för efterrätts-genren, den smakar BRÄNT i helt fel bemärkelse, snarare bara bittert än knäckigt, ingen grädde och ingen kärlek,
jag GLASSRASAR! Förväntas vi svälja detta
nä snälla gör inte det
jag vet att inte alla har tillgång till Stikkinikki-lycka, men det finns nog något motsvarande, lite hemgjordare, på de flesta ställen, i de flesta städer, vill jag verkligen tro. FRÅN MEJ TILL GB: GODNATT, HOPPAS NI VÄNDER ER I GRAVEN! Sluta luras!!!!!!!!!!! Ni säljer nämligen inte GLASS! Ni säljer en massa olika MEDEL och SYRA och PULVER med hundra års hållbarhet! (vilket är okej, en vanlig äckelpäckel-sak att sälja, men det är ett stort ont hån att marknadsföra det som glass isåfall) - Fuck you!
Skummjölk, socker, vegetabiliskt fett, vetemjöl, glukos-fruktossirap, glukossirap, karamelliserat socker, fettreducerat kakaopulver, kakaosmör, vasslepulver, rismjöl, helmjölkspulver, potatismjöl, emulgeringsmedel (mono- och diglycerider av vegetabiliska fettsyror, solroslecitin, ammoniumfosfatider, polyglycerolpolyricinoleat), salt, stabiliseringsmedel (natriumalginat), vetefiber, skummjölkspulver, maltodextrin, arom, vetestärkelse,
maltextrakt (från korn), ytbehandlingsmedel (gummi arabicum, shellack), surhetsreglerande medel (citronsyra).
Eh... "glass"...
Deras nya Marabouglass var för det första pytteliten och för det andra fejkat vaniljprickig, ett fult trick, den smakade inte vanilj, den smakade luft och lögn. Innanför ett förvisso gott, men tunt, chokladskal. Créme Brûlée-magnumnyheten är en stor skam för efterrätts-genren, den smakar BRÄNT i helt fel bemärkelse, snarare bara bittert än knäckigt, ingen grädde och ingen kärlek,
jag GLASSRASAR! Förväntas vi svälja detta
nä snälla gör inte det
jag vet att inte alla har tillgång till Stikkinikki-lycka, men det finns nog något motsvarande, lite hemgjordare, på de flesta ställen, i de flesta städer, vill jag verkligen tro. FRÅN MEJ TILL GB: GODNATT, HOPPAS NI VÄNDER ER I GRAVEN! Sluta luras!!!!!!!!!!! Ni säljer nämligen inte GLASS! Ni säljer en massa olika MEDEL och SYRA och PULVER med hundra års hållbarhet! (vilket är okej, en vanlig äckelpäckel-sak att sälja, men det är ett stort ont hån att marknadsföra det som glass isåfall) - Fuck you!
↧
you make every day feel like kindergarten
↧
↧
du var min enda drog
Stirrar in en toalettspegel på Södra teatern med smetigt läppstift och svettig kind och bortgjord tyngd i bröstet och spända muskler som hållit sej hårt från att gråta. Jaha. Om jag får skriva om Olle Ljungström för tusende gången så kanske jag slutar med det sen. Alltså, verkligen slutar. För jag såg honom ikväll från första blyga raden - stackars alla nerver nedstoppade i en trång fåtölj, tusen lampor i ansiktet - och det var visserligen jättefint; välslipat och värdigt men med perfekt grad av skevt/snett/Olle-intimt, rara bandmedlemmar, och han var inte mindre tjusig än vanligt, eller "tjusig" - han är fortfarande den allra vackraste jag vet, och han verkade ganska glad, helt okej setlist. Kort sagt var det min tionde spelning och allting var som vanligt, möjligen mer skräddat och nyktert, det var i mej som nånting var annorlunda. Kände mej generad över att byta backstage-roll mot att betala 500 kronor för att vara i samma rum... att han är liksom Sveriges. Allas. Kändis. Och det är väl strålande välförtjänt och ett utbrett sundhetstecken, kan jag sluta gnälla, sluta vara så missunnsam och girig och elitistisk och beundrarsjuk... men det är jag faktiskt inte längre, inte den här gången, det är inte därför jag är sorgsen. Jag tycker att det är uppriktigt kul om han tjänar pengar eller bara har lite roligt, får sina blommor och kramar, applåder och kostymer.
Vad jag försöker säga är att jag har tappat min kontakt. Jag har, utan att ha sagt knappt någonting, känt honom som ett hem och haft som en speciell tråd till honom, med särskild magisk mottagning, enkelriktad såklart men viktig och verklig för femtonåriga Björk, och den är totalt bruten nu, och det var oväntat sorgligt att upptäcka det, ett hål i mej, var ska jag lägga all min kärlek, identitetskrisen står i vild blom
Nä, den här Ollekrisen kom ju inte ikväll; jag slogs av det för flera månader sedan, mer på det musikaliska planet då, en plötslig blixt: vad är det egentligen jag lyssnar på? Gitarrer... rock.... gnäll... hjälp! Och nya skivan är ett språng rakt ut från mej. Den saknar trummor och oväsen och tung bas och det sköra och spröda i hans röst. Är istället mycket amerikansk och SVÄNGIG och munter och i alla intervjuer är han så hejdlöst nöjd och glad med den, tack och lov, men det blir extra svårt, ungefär som att han i vinternumret av Sonic pratar om 'Tack' som den skiva han är minst förtjust i och inte begriper sej på. Tack är nog nästan min älsklingsskiva ju! Men hur ska man förhålla sej när ens idoler dissar ens smak på detta vis... jag känner mej: fel, färdig, okär. Jag har väl inte haft några normala eller stabila förhållanden men alla personer som jag hånglat och krånglat med en längre stund har haft mer eller mindre svartsjuka synpunkter på Olle och hans envisa envälde i mitt liv och hjärta. Och jag tror inte han har nån huvudroll längre! Jag kan bli kär i nån annan nu. Bara som en... ah, varning, kanske
Godnatt och snyft och länge leve Olle, kaos, kram från psychogirl
Vad jag försöker säga är att jag har tappat min kontakt. Jag har, utan att ha sagt knappt någonting, känt honom som ett hem och haft som en speciell tråd till honom, med särskild magisk mottagning, enkelriktad såklart men viktig och verklig för femtonåriga Björk, och den är totalt bruten nu, och det var oväntat sorgligt att upptäcka det, ett hål i mej, var ska jag lägga all min kärlek, identitetskrisen står i vild blom
Nä, den här Ollekrisen kom ju inte ikväll; jag slogs av det för flera månader sedan, mer på det musikaliska planet då, en plötslig blixt: vad är det egentligen jag lyssnar på? Gitarrer... rock.... gnäll... hjälp! Och nya skivan är ett språng rakt ut från mej. Den saknar trummor och oväsen och tung bas och det sköra och spröda i hans röst. Är istället mycket amerikansk och SVÄNGIG och munter och i alla intervjuer är han så hejdlöst nöjd och glad med den, tack och lov, men det blir extra svårt, ungefär som att han i vinternumret av Sonic pratar om 'Tack' som den skiva han är minst förtjust i och inte begriper sej på. Tack är nog nästan min älsklingsskiva ju! Men hur ska man förhålla sej när ens idoler dissar ens smak på detta vis... jag känner mej: fel, färdig, okär. Jag har väl inte haft några normala eller stabila förhållanden men alla personer som jag hånglat och krånglat med en längre stund har haft mer eller mindre svartsjuka synpunkter på Olle och hans envisa envälde i mitt liv och hjärta. Och jag tror inte han har nån huvudroll längre! Jag kan bli kär i nån annan nu. Bara som en... ah, varning, kanske
Godnatt och snyft och länge leve Olle, kaos, kram från psychogirl
↧
saker som jag samlat på
kris. jämt nån sorts kris. just nu i form av vanlig insikt om vilken äcklig människa jag är... gud, om jag någon gång bara kunde hålla min lilla vilda mun i schack; helst helt stängd.
I need you / I don't need you / and all of that jiving around, skjut mej, prata aldrig om ålder igen, prata aldrig med mej igen över huvud taget, för då kanske jag råkar svara och smutsa ner lite till
att man förväntas synas
och representera sej i alla rum
och stå upp på raka ben
det är inte rimligt och det går inte över. ny hud tack.
shit jag har typ inte gråtit sedan 2011..... jag behöver verkligen gråta en flod och gå vidare
slappna av björk
NEJ!!!! jag kan verkligen inte 'slappna av'
sluta ge mej order hela tiden
I need you / I don't need you / and all of that jiving around, skjut mej, prata aldrig om ålder igen, prata aldrig med mej igen över huvud taget, för då kanske jag råkar svara och smutsa ner lite till
att man förväntas synas
och representera sej i alla rum
och stå upp på raka ben
det är inte rimligt och det går inte över. ny hud tack.
shit jag har typ inte gråtit sedan 2011..... jag behöver verkligen gråta en flod och gå vidare
slappna av björk
NEJ!!!! jag kan verkligen inte 'slappna av'
sluta ge mej order hela tiden
↧
en hälsning från världens längsta vinter
Hello cuties
ja ni är cutea men oroväckande tystlåtna! Som låter denna freakshow fortgå och bara tittar på utan att ingripa eller be mej tystna eller be mej fortsätta eller be mej ta ett glas juice. Nåväl, jag gissar mej fram. Jag tror att det är läge att lätta upp stämningen. Sedan sist har jag till exempel ärvt min mosters gamla iPhone... ja jag erkänner mej väl äntligen besegrad. Efter ett halvår av tjat tog jag motvilligt emot den lilla helvetesmanicken bara för att se den förvandlas till kär vän... suck. Här kommer alltså en rad fula mobilbilder som handlar om nåt annat än ångest, för variationens skull... lättsamma saker som jag gjort på sistone:
![]()
blekt rastlösa ögonbryn med Christian
![]()
lärt känna ett magiskt instrument
![]()
lyssnat på denna fantastiska kassett i min favoritbil
![]()
hängt på många toaletter, druckit många drinkar och klistrat många ögonfransar med min bästis
![]()
fått bra post från bra idol
![]()
firat påsk med detta hjärta och Zeb
![]()
skrapat mynt för att upprätthålla min status som Ice Cream Queen
![]()
fått present från en fin snusis
![]()
blängt på många skymningar
![]()
träffat Lilly Superstar
![]()
hängt med magiska barn ♥ ♥ ♥ ♥ ♥
![]()
druckit stökigt morgonkaffe
![]()
firat födelsedag
![]()
skaffat Leila K-lockar
![]()
koncentrerat min frustration till händerna och möblerat om
![]()
och skålat med världens bästa hjälpreda och nyblivna artonåring sedan!
![]()
men finast av allt, från en riktig kamera: startat band, utflyktat, pussat och skrikit in våren med Mickey. Snart kommer mer info... en liten singel... turné... scenkaos! Världserövring!
Men hallå, jag har inte bara levt i lysrörsrosa romantisk teenagedimma. Gud, hur man än gör så blir det fel och missvisande. Måste Sluta Se På Denna Blogg Som Heltäckande Redovisning Av Mitt Liv. Den rollen kan den inte ha. Men jag vill ändå gärna säga någonting mer om min huvudsysselsättning, alltså mitt jobb. Även om jag inte kan berätta dom finaste historierna jag helst vill, för det är tystnadspliktsbelagt (ett gruppboende). Och jag är liksom lite kluven. Till hela jobbgrejen. Till alla grattis. Grattis till vadå? Sluta förstärka bilden av en arbetslös som misslyckad och en arbetande som Lyckad. Men säg gärna grattis till att jag är glad, för det är jag. Över jobbet. Men inte för att det är ett jobb i sej, eller för att jag "gör rätt för mej", utan för att jag råkar trivas. För att det är ett sjukt kramigt och konkret ställe, helt utan hemliga koder, deadlines och poser, långt från det snygga media-Stockholm jag rusar runt mitt i resten av tiden. Tänk att ha sej själv som jobb! Dessutom! Förutom alla vanliga andra dansgolvssysslor som handlar om en själv. Brrr. Jag kan aldrig tänka mej att jobba med att t ex. skriva. Vara beroende av att vara någon för att tjäna nåt... skriva och posera och skicka fakturor jämfört med att jobba med att laga mat och åka på danskurser med tacksamma ljuvliga personer... och kunna spara på min generationsenliga självupptagenhet till några timmar på kvällskvisten. Det är lagom och bra. Mindre fokus på mej och min himla sorgsenhet. Fast första veckorna har varit en crazy berg-och-dalbana, tvära kast mellan
Oh Holy Martin Gore I am the coolest grrl, jag kan ju göra vad som helst
till
svindel på toaletten och shit jag är ett litet ledset trasigt barn, varför fortskrider detta obehagliga Björk Leker Omhändertagare-spel utan att någon genomskådar mej?
Men det är väl naturligt! Jag kan leva med dom kasten. Jag kan, över huvud taget, leva ett tag till. Så har jag inte känt på många år, jag har sett en månad i taget och ingenting efter det men jag kan se ända till oktober nu, ingen minsta självmordstråd i blodet, jag känner att jag finns och att det funkar. Hej fina distans och dygnsrytm och rutin och rimligare sorts bekräftelse.
ÅååÅÅåhhh hör ni! För att vara noga och ärlig har jag inte jobbat än, bara praktiserat hittills, men just imorgon råkar vara min första riktiga arbetsdag! Wow. Godnatt. Fortsätt.
ja ni är cutea men oroväckande tystlåtna! Som låter denna freakshow fortgå och bara tittar på utan att ingripa eller be mej tystna eller be mej fortsätta eller be mej ta ett glas juice. Nåväl, jag gissar mej fram. Jag tror att det är läge att lätta upp stämningen. Sedan sist har jag till exempel ärvt min mosters gamla iPhone... ja jag erkänner mej väl äntligen besegrad. Efter ett halvår av tjat tog jag motvilligt emot den lilla helvetesmanicken bara för att se den förvandlas till kär vän... suck. Här kommer alltså en rad fula mobilbilder som handlar om nåt annat än ångest, för variationens skull... lättsamma saker som jag gjort på sistone:
lyssnat på denna fantastiska kassett i min favoritbil
hängt på många toaletter, druckit många drinkar och klistrat många ögonfransar med min bästis
fått bra post från bra idol
skrapat mynt för att upprätthålla min status som Ice Cream Queen
fått present från en fin snusis
blängt på många skymningar
träffat Lilly Superstar
hängt med magiska barn ♥ ♥ ♥ ♥ ♥
druckit stökigt morgonkaffe
firat födelsedag
skaffat Leila K-lockar
koncentrerat min frustration till händerna och möblerat om
och skålat med världens bästa hjälpreda och nyblivna artonåring sedan!
Men hallå, jag har inte bara levt i lysrörsrosa romantisk teenagedimma. Gud, hur man än gör så blir det fel och missvisande. Måste Sluta Se På Denna Blogg Som Heltäckande Redovisning Av Mitt Liv. Den rollen kan den inte ha. Men jag vill ändå gärna säga någonting mer om min huvudsysselsättning, alltså mitt jobb. Även om jag inte kan berätta dom finaste historierna jag helst vill, för det är tystnadspliktsbelagt (ett gruppboende). Och jag är liksom lite kluven. Till hela jobbgrejen. Till alla grattis. Grattis till vadå? Sluta förstärka bilden av en arbetslös som misslyckad och en arbetande som Lyckad. Men säg gärna grattis till att jag är glad, för det är jag. Över jobbet. Men inte för att det är ett jobb i sej, eller för att jag "gör rätt för mej", utan för att jag råkar trivas. För att det är ett sjukt kramigt och konkret ställe, helt utan hemliga koder, deadlines och poser, långt från det snygga media-Stockholm jag rusar runt mitt i resten av tiden. Tänk att ha sej själv som jobb! Dessutom! Förutom alla vanliga andra dansgolvssysslor som handlar om en själv. Brrr. Jag kan aldrig tänka mej att jobba med att t ex. skriva. Vara beroende av att vara någon för att tjäna nåt... skriva och posera och skicka fakturor jämfört med att jobba med att laga mat och åka på danskurser med tacksamma ljuvliga personer... och kunna spara på min generationsenliga självupptagenhet till några timmar på kvällskvisten. Det är lagom och bra. Mindre fokus på mej och min himla sorgsenhet. Fast första veckorna har varit en crazy berg-och-dalbana, tvära kast mellan
Oh Holy Martin Gore I am the coolest grrl, jag kan ju göra vad som helst
till
svindel på toaletten och shit jag är ett litet ledset trasigt barn, varför fortskrider detta obehagliga Björk Leker Omhändertagare-spel utan att någon genomskådar mej?
Men det är väl naturligt! Jag kan leva med dom kasten. Jag kan, över huvud taget, leva ett tag till. Så har jag inte känt på många år, jag har sett en månad i taget och ingenting efter det men jag kan se ända till oktober nu, ingen minsta självmordstråd i blodet, jag känner att jag finns och att det funkar. Hej fina distans och dygnsrytm och rutin och rimligare sorts bekräftelse.
ÅååÅÅåhhh hör ni! För att vara noga och ärlig har jag inte jobbat än, bara praktiserat hittills, men just imorgon råkar vara min första riktiga arbetsdag! Wow. Godnatt. Fortsätt.
↧